Påven Johanna

I veckan bokchattade Bokskorpionen och Boktokig jag om boken Påven Johanna av författaren Donna Woolfolk Cross (översättare Marianne Öjerskog) 
Boken är en medeltida historia i Tyskland/Italien om en kvinna som brann för att få studera i en tid då kvinnor inte ansågs ha något i en skola att göra. Den handlar om en tidig frigörelsekamp för en ensam kvinna och att överleva i en värld som är långt ifrån jämställdhet.
År 853 sägs det att "Johanna" blev vald till påve under förklädnad till man, men att kyrkan sedan suddat ut spåren. Bevis för att det skulle ha varit så är mer eller mindre förstörda. Det är upp till läsaren att att bestämma om det är myt eller sanning. Jag tror att Johanna har funnits jag blir mer och mer övertygad ju längre in i boken jag läste.

Jag tycker om boken, men det är några saker som jag reagerade på. Författaren har gjort Johanna lite väl präktig och duktig. Sedan tycker jag att det var många äldre uttryck och ord från svenskan vilket gjorde texten ibland svår att ta till sig. Det förekom också latinska meningar som gav texten mindre flyt
.
I bokchatten pratade vi en hel del om kvinnosynen under denna tid och varför är det okey att vara man och kunna mycket om läkeväxter, men inte kvinna för då var blev man en häxa och ett hot.Vi kom fram till att vi är glada över att leva i Sverige i denna tid. Påven Johanna är en bok man inte glömmer bort. Jag ger denna bok 3 av 5 poäng



Boken finns även som film. Jag var bara tvungen att titta på den och se hur de hade gjort den. En del detaljer från boken var borta, men annars tycker jag att de hade lyckats rätt bra den får 3 av 5 poäng.

Till nästa bokcirkel kommer vi att läsa Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam och chatta om den i juni. Vill du vara med? Läs mer på Boktokigs blogg.