onsdag 29 november 2017

Ruccolasallad

En enkel och fräsch sallad att ha och variera med.

Ruccolasallad
1 fpk ca (100g) ruccola
4 msk olivolja
1 msk pressad citronsaft
1 tsk balsamvinäger
1-2 nävar rostade soroskärnor
salt, svartpeppar
Börja med att torr rosta solroskärnorna.
Rosta fröna i en torr het stekpanna. Rör om då och då – det blir lätt bränt.
Skölj ruccolan noga i ett durkslag
Pressa citron.
Blanda olivolja, citron, balsamvinäger, salt och svartpeppar
Häll dressingen över ruccolan och blanda. 
Strö över rostade solroskärnor i önskad mängd.




Nu kan man välja att få sin Buffe tidning på nätet i stället. Man får ett mejl när ett nytt nummer är ute:) Bra att man kan välja , för hos mig lägger jag dem på hög innan jag  lämnar de till återvinningen. Jag hoppas man kan göra så snart med Mer Smak också.  

Ha det gott
Kram Milla
följ mig gärna på Instagram@millashalsoblogg och Twitter@millafunderar

söndag 26 november 2017

Galdhøpiggen en utmaning


Efter några års funderande bestämde jag, maken och våra norska vänner att vi under vår sista semestervecka skulle bl.a bestiga Norges och Nordeuropas högsta berg Galdhøpiggen toppen är 2 469 meter över havet. Kvällen innan bestigningen checkade vi in på Juvashytta fjällstuga den närmaste utgångspunkt till Galdhøpiggen.

Straxt före nio på morgonen stod vi klara, med packad matsäck och väntade in guiderna som skulle ta oss till toppen. Med mycket blandade känslor/tankar började jag min vandring. Vandringens början gick bättre än jag trott stenarna var inte hala och det gick någorlunda okey att gå på dem. Det som stressade mig var att man var tvungen att gå första sträckan inom 1 1/2 timma annars fick man inte fortsätta och jag gick sakta på stenarna skulle jag hinna?


       

Makens rygg hade kollapsat under natten, så han gick ännu saktare jag väntade in honom mellan varven. Efter ca 30 min bestämmer sig maken för att avbryta med samråd med en av guiderna. Ryggen låste sig hela tiden för honom och det kommer bli tuffare terräng så beslutet kändes ändå rätt. Mina norska vänner är rätt långt fram, så jag bestämmer mig för att försöka öka takten i den besvärliga terrängen, för jag vet inte hur långt det är kvar till första stoppet och hur mycket tid som har gått.




När första pausen kommer visade det sig att vi gått på ca 60 min. Vi fyller på med energi innan det är dags att gå över glaciären. Guiderna samlade ihop alla vandrare och informerade om säkerheten innan vi skulle passera över Styggebreen (glaciär).  Vi fick sedan spänna på oss hakar som sedan kopplades till långa rep vilka band samman grupper av vandrare. Att gå på glaciären var spännande och otäckt. Vi hade riktigt fint väder under vår vandring över Styggebreen som tog 30 - 40 min.


Vid foten av Galdhöpiggens topp samlades alla för att kopplas loss från repen. Sedan började toppbestigningen. Marken var stenig och stigarna gick åt alla håll och lutade starkt uppför. Det är nu tron på mig själv börjar sättas på prov och jag börjar rejält ångra min ide med detta äventyr. Jag börjar känna mig höjdrädd och har svårt att klättra upp på det stora stenarna. Jag bestämmer mig för att stanna jag vågar inte gå längre. En av guiderna frågar vad det är som är felet och jag berättar att jag är rädd och inte vet hur jag ska kunna klättra upp och hur ska jag sedan komma ner.
Hon säger:
 -Ge inte upp du har krafter kvar låt inte rädslan ta över. Ner ska jag se till att du kommer.
Sedan känner jag att någon puttar upp mig till nästa höga sten och jag fortsätter gå/klättra.
Jag bestämmer mig för att inte titta ner eller åt sidorna förrän jag är uppe. Nu kommer dimman och det hjälper mig att hantera höjdrädslan.


När jag klättrat över tre stora högar av backar kommer ytterligare en brant utan stenar men massor av snö. Jag går och går och nu börjar jag bli riktigt trött och andningen låter riktigt ansträngd det känns som det är dåligt med syre, men det är höjden som gör att jag känner så. Det är dimmigt och jag vet inte hur långt det är kvar. Nu bestämmer jag mig för att stanna för jag är helt slut. Då kommer en annan guide och pratar lite jag ber att han ska säga till mina norska vänner att jag gett upp. Han säger:
- Du kan inte ge upp nu du har bara 500 m kvar till toppen. 
Jag tar en djupfryst chokladbit och fortsätter tillsammans med guiden.



Väl uppe på toppen träffar jag mina norska vänner och vi åt vår matsäck innan det var dags att klättra ner. Att klättra ner gick bättre än jag trott och sammanlagt tog denna vandring med pauser 6 1/2 timma. Trötta men nöjda åkte vi sedan allihop ner till den lilla gulliga staden Lom och drack kaffe på Bakeriet. Sedan åkte vi vidare till Grotli där vi hade bokat hotell och åt en riktigt bra buffé.

Jag är riktigt stolt  över mig själv att jag verkligen fixade denna utmaning. Även om det var dimmigt på toppen, så gjorde det inget det var så vackert ändå.

Under närmsta tiden kommer det komma fler inlägg om vår resa i Norge som vi gjorde några dagar under vecka 31

Ha det gott
Kram Milla
Följ mig gärna på Instagram @millashalsoblogg och Twitter @millafunderar

torsdag 16 november 2017

Lövbiffgryta med kantareller

Snart är det helg igen helgen och kanske en höstig gryta kan passa. Receptet har jag fått från en arbetskamrat för några år sedan. Jag har gjort om det lite så att det passar mig.

Lövbiffgryta med kantareller 4 personer
500 g lövbiff
1 rödlök
100 g kantareller
1 burk crème fraiche
2 dl vatten
1 grönsaksbuljong
2-3 msk tamari
2 msk hackad färsk timjan
smör till stekning
salt, peppar

Strimla lövbiffen.
Skala och hacka löken
Fräs svampen i lite smör tills all vätska har
 dunstat bort. Höj värmen, lägg i en ny klick smör och låt fräsa tills svampen har fått fin färg. 
Salta och peppra. Ta upp och sätt åt sidan.
Fräs löken i smör  på medelvärme 
tills den har mjuknat och fått lite färg. Ta upp
och lägg åt sidan.
Bryn köttet hastigt i smör i en stekpanna.
Tillsätt löken, crème fraiche, vatten, buljong, tamari 
och timjan.
Låt små koka ca 10 min
Smaka av med salt och peppar. 
Strö svampen 
över grytan.

Förra helgen blev det kultur tema :) 
På fredagen var jag, maken och svärmor på Martin Stenmark. Vi bjöds på mycket musik varvat med smärta, längtan och glädjen i att vara uppväxt i en stor familj. Svärmor fick denna konsert i födelsedagsprent.
På lördagen var jag och maken på Louise Hoffsten det var min födelsedagspresent, som jag väntat på sedan i augusti :) Louise Hoffstens uppträdande var lite upp och ner kvalitetsmässigt och det tror jag berodde på att Louise är sjuk i MS. Hon hade vårt att sjunga ut mellan varven och även kontakten med publiken blev ibland lite tafatt. Det som imponerade på mig var de otroligt duktiga musikerna hon hade med sig.

Har ni några planer inför kommande helg?
Jag ska åka till Taxingeslott och gå på julmarknad :)

Ha det gott
Kram Milla
Följ mig gärna på Instagram@millashalsoblogg och Twitter@millafunderar


fredag 10 november 2017

Rostad bovetesallad

I början av hösten var jag på en föreläsning med föreläsare Annelie Pompe.
Hon har slagit världsrekordet i fridykning 126 meter. Annelie är den första svenska kvinnan som bestigit Everest från den norra sidan. Hon har också slutfört projektet Seven summits – det innebär att hon har klättrat det högsta berget på sju kontinenter.
Under föreläsningen blir jag så fascinerad av hennes driv av att möta sina rädslor att uppleva med alla sinnen och att leva på riktigt. Att få en bättre personlighetsutveckling är nog svårt.
Efter föreläsningen känner jag mig glad, för hon sprider verkligen glädje och hopp. Ingenting är omöjligt våga tro på dig själv och ha mål. Har du möjlighet att gå på hennes föreläsningar så ta chansen.
I höst har hon varit med i ett program i serien Landgång, i programmet lagade de bland annat en bovetesallad. Det inspirerade mig, så jag har gjort en variant av den.
Bovete blir bäst om det får ligga i vatten några timmar innan rostning.

Rostad bovetesallad
250g bovete
1 vitlöksklyfta
10 körbärstomater
1-2 mango
1 liten påse babyspenat
1 röd paprika
1 avokado
rapsolja eller eko neutral kokosfett
Dressing
1 lime
5-10 cm ingefära
1 msk honung
½ dl olivolja
salt och svartpeppar

Skölj bovete i kokande vatten lägg sedan bovete i kallt vatten minst 6 timmar.
Sätt ugnen på 150g
Skölj bovetet
Blanda bovete i en ugnsfast form med några droppar olja, salt och en krossad vitlöksklyfta. Rosta i ugn ca 20-40 min under omrörning  (tills de blivit gyllenbruna)
Gör ordning dressingen, riv ingefäran, pressa limen och blanda övriga ingredienser.
Hacka paprikan, skölj spenaten, dela mangon i mindre bitar eller använd fryst, skär avokadon i mindre bitar. Skölj tomaterna och dela dem eller lägg dem i salladen hela.
Blanda alla ingredienser i salladen och slå på dressingen och blanda allt.



Ha det gott
Kram Milla
Följ mig gärna på instagram@millashaloblogg och Twitter@millafunderar




onsdag 8 november 2017

Belgravia


Igår var det dags för bokcirkelchatten igen denna gång med boken Belgravia av Julian Fellowes.
Den här boken hade jag längtat efter att få läsa, men vilken besvikelse.
Den var seg, långtransportsträcka mellan händelser, svårt att få ihop sammanhang och för många olika personer och släkten. Jag läste 150 sidor sedan gav jag upp, men för att få mer grepp om boken läste jag lite här och där. Men eftersom det är samma författare till serien Down Town Abbey, så har jag bestämt mig för att jag ska ta mig en titt på serien och se vad jag tycker om den. Det är ju en serie som många hyllar:)
När jag läste boken intresserade mig istället för Belgravia vad är det för stadsdel i London nu 2017?

  • Belgravia har många klassiska byggnader. 
  • Byggnaderna är vita med svarta dörrar det är elegant, men  inte pråligt. 
  • Det är miljardärs tätaste området i världen. 
  • Det finns många ambassader i området.

I bokchatten var det bara jag som inte tyckte boken var bra, så läs gärna några av de andras tankar om boken Bokmumriken och Boktokig

Belgravia utspelar sig i modern 1800- tals anda och är berättelsen om en hemlighet. En hemlighet som nystas upp bakom de eleganta portarna i Londons mest exklusiva kvarter. 

Ha det gott 
Kram Milla
Följ mig gärna på Instagram@milaashalsoblogg och Twitter@millafunderar