Stalins kossor är en bra bokcirkelbok som tar upp många viktiga ämnen. Men tyvärr gillade jag inte berättartekniken, för det gör att berättelserna blir ytliga och jag får ingen känsla för karaktärerna.
Hungern och svälten utgör en gemensam nämnare i romanen. Det handlar tre generationer kvinnor: mormor Sofia, mamma Katariina och dottern Anna. I boken får vi nosa på andra världskriget och på Sibiriens fångläger, sedan i Sovjetsamhällets brist på matvaror och slutligen i det västerländska samhällets svält som vapen i kriget för kroppsliga skönhetsideal. Det som jag tyckte var intressant i boken var de delar som handlar om Estland när det styrdes av Sovjetunionen. Där tycker jag att Sofi skulle ha lagt sitt fokus på berättelsen.
Tyvärr Sofi denna bok skulle ha kunnat varit jätte bra, men den blev för rörig. Alla i bokchatten var överens om att boken hade bra grund, men blev för osammanhängande.
Vi som bokchattade var Endast Eböcker, Västmanländskans bokblogg, Boktokig och Emmelie
Ha det gott
Kram Milla
Jag håller verkligen med om att det hade varit betydligt mer intressant med ett tydligt fokus på Estland och dess invånare under Sovjetstyret. Intressant och bra recension! Särskilt för mig som inte orkade igenom hela boken. ;-)
SvaraRadera