Den sista flickan är Nadia Murads berättelse om sin tid i fångenskap hos IS. Det är en grym och omskakande berättelse. Den påminner om de ögonvittnesskildringar man läst om i nazisttyskland på 1930-talet, men detta utspelar sig i nu tid.
Nadia Murad växer upp i en liten bergsby, Kocho, i norra Irak, tillsammans med sin familj och släktingar. De är yazidier, ett minoritetsfolk med sin egen religion och traditioner.
Det politiska läget förändras i augusti 2014 och IS-soldater ockuperar Kocho.
Invånarna sorteras upp likt boskap inför slakt. Unga män och pojkar kidnappas för att användas som mänskliga sköldar eller soldater. Unga kvinnor och flickor kidnappas för att bli sexslavar. Resten mördas. Nadia förs bort, hon utsätts för misshandel och våldtäkter, men lyckas efter tre månader fly.
Nadia varvar både personliga reflektioner och en hel del fakta om sin religion och kultur i biografin. Jag har inte hört talas om denna folkgrupp förut och jag blir intresserad av att veta mer om den.
Nadia Murad vann Nobelpriset 2018. Nobelkommittén har med sitt val lyft fram kvinnor/flickors utsatthet i krig, men även i minoritetsgruppers utsatthet gentemot majoritetssamhället.
Den här boken har vi bokchattat om Endasteböcker, Boktokig och Bokmumriken
Vi tyckte alla att boken var viktig och läsvärd.
Ha det gott
Kram Milla
Denna bok är en riktig “ögonöppnare”. Viktig läsning! Fint att du tipsar så bra och välskrivet om den. Kram!
SvaraRaderaTack:)
Radera