Nu har våren börjat på allvar en riktigt härlig tid. Det är något speciellt när vitsipporna kommer och man kan se hav av sippor. Vi har under en veckas tid lyckats att åka till ett av våra favoritställen Sörön två gånger :) Här kan ni läsa mer om våra utflykter till Sörön tidigare år här och här.
Ena gången med dottern då vi tog med eftermiddagsfikat och andra gången åkte vi tidigt en morgon för att lyssna på Göken med ett par vänner. Vi hörde ingen Gök denna morgon, men vi fick höra en del andra fåglar. Jag försöker att lära mig lite fåglar varje år, men det är inte lätt med läten och utseende. Många fågelljud känner man igen men vet inte vad det är för fågel. Några fåglar vi träffade på var Lövsångare, Buskskvätta, Rördrom, Steglits, Sothöna,Tranor och Knölsvan.
Tappade koncentrationen lite på fåglarna när vi möts av en stor Grävling. Jag måste erkänna att jag blev riktigt rädd, men maken börjar fotografera (jag tar skydd bakom honom, han har hårdast kängor tänker jag)
Men grävlingen tvär vänder ca 40m från oss pust...
Efter fågel och grävlingsvandringen äter vi en underbar frukost ute i det fria :) Maken hade gjort omelettmackor med räkor mums:)
Här ligger Sörön:
Från Örebro kör väg 207 (Hjälmarvägen) österut. Efter ca 1,2 mil på väg 207sväng av höger mot Bärsta. Från Bärsta finns skylt mot Sörön söderut. Från väg 52 tag avtagsvägen norrut, ca 3 km öster om Sköllersta, och följ vägskyltning mot naturreservatet Kvismaren. Från Norrbyås kyrka åker du mot Bärsta/Stora Mellösa. I Bärsta följ skylt mot Sörön. Parkering finns både strax söder om gården Husön eller 400 meter längre söderut vid reservatsgränsen. En markerad stig leder mellan Sörön och Kvismaren
Vi började vår långledighet med att vandra Bergslgsleden etapp1 Kloten- Gillerklack 21km. Vi var 5st äventyrslystna som gav sig iväg. Vi hade valt att börja leden i Gillersklack som ligger lite utanför Kopparberg. Dag 1 skulle vi gå 14 km. Vi hann väl ca 2 km i en mycket blöt och kuperad terräng innan jag gjorde en riktig praktvurpa. Jag halkade på en spång och ramlade sidledes och landade på höger armbåge på en brädbit och blöt mossa. Ryggsäcken jag hade på mig vägde 17 kg, så det var helt omöjligt att ta sig upp själv. Jag trodde att armen var av för jag kunde knappt röra armen till en början, men efter lite choklad och vatten och den största chocken lagt sig så valde jag att fortsätta. Armen kan jag inte sträcka ut helt, men det kändes rätt okey just då. Vad jag inte visste då var att denna sträcka skulle bli väldigt besvärlig på grund av att det var väldigt blött och många träd låg över leden (trädfällor)
Vilket innebar att vi fick klättra, på ett ställe var det ca 30-50st träd inte lätt när man har en tung ryggsäck och var enarmad. Men jag fick mycket hjälp av bla. hade jag sonen straxt bakom mig som min skyddsängel :)
Efter 14 kilometer stannade vi vid backstugan Åbostugan där vi skulle bo under natten den ligger fint vid Sandån. (En backstuga bodde de fattigaste oftast socknens fattighjon under 1600 - 1900-talet ligger ofta på allmänningar. Husen grävdes delvis in i en backsluttning och på så sätt begränsade man virkesåtgången)
Vid sandån har man rustat stugan så man kan sova i den. Den var kall och fuktig men mysig. Vi sov som stockar i den enkla boningen. Dag 2 gick vi de 7 kilometer som var kvar på etappen den sträckan var lite lättare och lite mindre vatten. Det som vi har sett mest av på denna led är omkullvälta träd och älgbajs. Jag har aldrig sett så mycket bajs, det var nästan var tionde meter. Vi fick även höra Göken när vi åt vår lunch under dag 1:) Trots armskada och riktigt svår terräng var det ett härligt äventyr.
Jag tänker kontakta de som är ansvariga för leden så att de kan fixa till den. Det ska vara svårighetsgrad 4 av 5 på denna led, men det var nog 9 när vi gick dessa dagar.
När vi åkte hem släppte maken och sonen av mig på akuten så att de kunde kolla min arm.
Efter fyra timmar kunde man konstatera att den inte var bruten och man kunde inte se någon spricka.
Men ont har jag och kan inte röra den som vanligt, så jag får väl vara lite handikappad ett tag.
Ha en fortsatt bra helg.
Visst är det härligt med våren. Fin vandring ni har varit på.
SvaraRaderaDet var härligt:)
Raderavilka vackra naturbilder :) Det ser så harmoniskt ut :)
SvaraRaderaÖnskar dig en god fortsättning på helgen. kram
Tack:)
RaderaTur i oturen att armen inte gått sönder inuti. Det kan bli långvarigt annars. Hoppas att du kan vila den bra igen.
SvaraRaderaUnderbara bilder! Jag måste fråga min dotter, som bor i Örebro, om hon varit där nån gång. Kram!
Det är lite bättre i dag, så jag ska prova att jobba i morgon.
RaderaSörön har dottern kanske varit på det är finast nu när vitsipporna blommar och är inte lika långt fån stan som vandringen jag gjorde var.
Ha det gott
Aj, aj, hoppas armen blir bra snart! Tur att den är inte bruten!
SvaraRaderaVilket äventyr ni har haft! Häftigt! :) Underbara bilder!
Ha en fin och lugn dag!
Kram kram
//Lana
Ja riktigt skönt att den inte var bruten, men jobbigt är det ändå. En riktigt härlig vandring var det ändå:)
RaderaVilka bilder så härliga! Få saker får mig att slappna av så mycket som att vara ute i naturen :)
SvaraRaderaJa det är riktigt rogivande och man kan vara här och nu:)
RaderaSå vackra bilder från en härlig vandring, även om det inte blev riktigt som ni tänkt vad gäller svårighetsgraden och armskadan. Hoppas de tar tag i och kollar upp och kanske graderar om den...
SvaraRaderaHoppas du snart är bättre i din arm,
kramar
Jag hoppas verkligen att de röjer leden snarast den är riktigt farlig i nuläget. Men kul hade vi ändå och väldigt tacksam att vi var så pass många som vandrade så man kunde peppa varandra, när det var dags att klättra för 50-gången:) Armen är lite bättre i dag så jag hoppas att jag kan jobba i morgon annars får jag väl gå hem.
RaderaHa det gott
Vilka härliga naturbilder, man blir sugen på att gå ut i skogen och leka lägerliv omedelbums!
SvaraRaderaHoppas din arm mår bättre!
Visst är det härligt:)
RaderaArmen är lite bättre
Så himla härligt! :) Jag älskar att vara ute i naturen
SvaraRaderaVisst är det skönt och fridfullt:)
RaderaVilken härlig tur! Så många vackra bilder. Men mötet med grävlingen, huah :-/ Fy, för praktvurpan. Skönt att det börjar bli bättre. Det är inte lätt att vara enarmad.Hoppas du snart är helt bra. Kram.
SvaraRaderaMötet med grävlingen var lite obehagligt:)
RaderaDet är lite avancerat att vara en armad.
Tack för omtanken:)
Fina bilder och läbbigt med grävlingen! Jag har haft två springa förbi mig en gång och det var inte skoj. Hoppas du får en fin helg med mera härlig sol!
SvaraRaderaGrävlingen var läbbigt:)
RaderaTack desamma
Hoppas armen känns bättre också.
SvaraRaderaLite bättre är det fast inte riktigt bra ännu tar nog tid:)
Radera