tisdag 7 juni 2016

Boktips

Har ni läst böcker som blivit upphöjda till skyarna, men sedan när ni läser dem så förstår ni inte varför.
Jag har läst två böcker som jag har haft höga förväntningar på, men som jag tyvärr blivit lite besviken på. De har inte varit dåliga och de är läsvärda , men har saknat den riktiga läsupplevelsen.
Böckerna jag tänker på är "Jag heter Malala" och "Analfabeten som kunde räkna"

Jag är Malala
I boken berättar man om den muslimska trons traditioner och seder. Man presenterar kvinnornas och männens skillnad och blir bekant med begrepp som purdah, haram och halal. Men man inser också hur stor vikt det är att få gå i skolan och att kunna läsa. Hur lätt en människa kan manipuleras om hon/han inte kan läsa och skriva. "Jag är Malala" öppnar ett fönster till en helt annan värld, och man inser hur lyckligt lottad man är att man är född i Sverige.

Som 15-åring blev Malala attackerad av talibanerna på hemvägen från skolan. En ung talibankille attackerade skolbussen vid en vägspärr och avfyrade tre skott. Den ena träffade Malala i huvudet. Då började Malalas kamp om livet, och mänskliga rättigheter.


Boken är lite tyngre och långsammare än jag hade förväntat mig. Det beror nästan enbart på att det är en vansinnig massa historiebeskrivning. Intressant men tungt, det går inte att skumma igenom eller läsa snabbt om man ska kunna ta in all information.
Den stora behållningen var att läsa om Malala själv. Men hade önskat att boken hade varit uppdelad när det var Malalas röst och när det var Christina Lam som beskrev.

En annan sak jag uppskattade var de vackra beskrivningarna av landskapet, skönheten i bergen och floderna, alla fruktträd och de myllrande bazaarerna.
Det här är en viktig bok och hoppas att den kommer att finnas som kurslitteratur.

Analfabeten som kunde räkna
Uppföljaren till Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det känns i varenda mening att det är Jonassons språk, röst, uttryck... ja det är Jonassonskt ända ner på cellnivå. Visst vänjer jag mig efter ett tag, för det ju inte Allan Karlssons öden och äventyr jag följer utan Nombekos. Hennes liv utvecklar sig till samma totalt osannolika skröna i romanform. Det är småhumoristiskt, ibland lite omständligt och många sidospår blir det.

Vi får följa 10-åriga sydafrikanska Nombeko, från att som icke läs- och skrivkunnig i de fattiga slumområdena i Soweto, tömma latrintunnor, till att bli överkörd och därefter inspärrad på ett område där atombomber tillverkas. Städerska blir hon där, men som den nyfikna och vetgiriga själ hon är, så lär hon sig allt hon kommer över, och inser i de flesta sammanhang att hon alltid är omgiven av idioter – oavsett vilken position de har i samhället.
Man kan  ju undra över hur många såna här jätteskrönor, man mäktar med som läsare just nu känner jag mig ganska mätt på den sorten.
.
Ha det gott
Kram Milla
Följ mig gärna på Instagram @millashalsoblogg och Twitter @millafunderar

6 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du menar med att läsa en bok som innehåller mycket fakta. Man får inte samma flyt i läsningen som då man läser en roman, även om det kan vara hur intressant som helst. Jag håller också med dig angående Analfabeten. Jag blev så trött av alla osedvanligt fantastiska händelser att jag inte ens läste klart boken. Ha det gott! Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det blev bara för mycket i Analfabeten tyvärr passade inte mig. Malala var bra men trodde inte att det skulle vara så mycke fakta, bra men för mycket åt det hållet.

      Radera
  2. Ja så tycker jag det är ofta när man läser böcker som är upphöjda till skyarna, att man blir lite besviken, det beror väl dels på höga förväntningar såklart!

    Kram Jenny

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror oxå det att det är förväntningarna som förstör lite av läsupplevelsen.

      Radera
  3. Jag är en av de som hyllar Malala-boken. Men jag gillar å andra sidan att läsa mycket fakta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag gillar oxå att läsa fakta,men det blev nog för mycket i den boken som jag inte var beredd på😊

      Radera